Martini pensionärsklass
Har glömt att lägga upp filmen på Martinis Pensionärslopp på vår egna agilitytävling på Herrljunga BHK så gör det nu istället. Så himla kul att få tävla med gammelman, det allra bästa var faktiskt uppvärmningen då han var så tokigt lycklig och jag kunde inte göra annat än älska livet och min underbara hund.
Lite om allt som händer
Det är väääldigt mkt som händer mig detta året, och allt är helt fantastiskt roligt! :-)
Martini har haft en ganska snabb åldring det senaste året men nu verkar det som att det har avstannat. Jag tog honom till underbara Sussie på www.probonok9.com för behandlin av hans muskler och onda kropp. Han var väldigt stel på vissa delar men behandlingen hade så stor effekt på honom att efter bara 2 tillfällen så har han blivit så mkt mjukare och finare i kroppen! :-) På Onsdag ska även veterinären kolla på hans tänder och förhoppningsvis dra ut en tand plus rengöra alla andra, det kostar att ens älsklingar ska få vara friska men det är det värt.
Nu har jag även lyckats bli vikarie på en grundskola och där har jag jobbat rätt mycket det sista så då har jag råd att ge mina hundar det dom behöver.
Vi renoverar vårt hus för fullt, hallen och sovrummet är helt klara samt att nu har vi börjat på badrummet, ska bli så skönt att bli av med de hemska orange väggarna och träpanelstaket med 70-talsinredning. Det ska bli nytt ljust och fräsht.
Sen har vi ju dagen med stort D, mitt och Johans bröllop! Vigselplats & festlokal är bestämt, tärnklänningar är beställda och min klänning ska börjas sys upp snart av min sömmerska så jag får den precis som jag vill ha den. Tema är bestämt, tårta är bokat och middagen har börjat planeras. Detta är så himla kul planering och jag ska idag in till herrljunga för att prata med några florister om blommor och dekorationer.
Sen är det en massa kul pågång med mina underbara hundvänner här i Herrljunga, kommer bli ett underbart år!
Hur är då läget med våra övriga 4 hundar? Jodå, flocken fungerar utmärkt nu och jag älskar dem alla. Så värst mkt träning har det inte blivit av ännu men nu när våren äntligen är här ska det bli ändring på det, Meeko ska börja tränas på riktigt, Z likaså, Sprite och Belliz ska komma i form och jag ska äntligen ta tag i mina kontaktfältsproblem med Sprite.
Sumering av detta inlägget blir alltså, jag mår jävligt bra just nu och detta kommer bli ett helt underbart år!! <3
Fina Martini för någon sommar sedan<3
När är det dags??
En hundägares största mardröm, att behöva ta beslutet om när det är dags att låta ens bästa vän få gå vidare till de gröna ängarna. Jag har ända sen jag pensionerade Martini förra hösten vetat att den dagen kanske inte är så långt borta. Jag funderar ofta över hur länge jag ska vänta, hur dålig får han lov att bli innan han ska få slippa undan, när är det inte längre ett bra liv han lever?
Han har ända sedan förra vintern markerat på höger framben, han har klarat alla promenader med flocken även om han såklart går långsammare än innan, men efter de riktigt långa promenaderna på ca 8 km och längre så går han lite sämre på slutet. Nu denna vintern så har han fått problem med vänster bak dessutom, vissa dagar är han blockhalt och vissa dagar ser det helt ok ut. Denna vintern har han inte fått gå promenader längre än ca 4 km och det verkar han klara av helt okej. Hans ben är inte bra det vet jag, men jag kan inte lämna han hemma varje promenad, då skulle hans liv inte vara värt att leva längre. Vår lilla runda är på ca 2,5-3 km, när han inte klarar av att gå den längre utan att bli halt på riktigt så måste jag släppa taget.
Han har även fått problem med tänderna som många andra äldre shelties, 6 framtänder drogs i somras och nu är det kindtanden längst bak som har blivit dålig. Veterinären visste inte säkert om det var bråttom att ta bort den eller ej och eftersom jag är helt pank så har jag inte riktigt råd med den operationen heller. Tänk om han inte vaknar från narkosen eller blir akut dålig 2 veckor efter och måste tas bort, då var det sista som hände i hans liv att han låg på operationsbordet och det vill jag verkligen inte.
Jag vet inte hur jag ska göra, vad som är rätt och vad som känns bäst. Jag har alltid drömt om att Martini skulle vara med mig på mitt bröllop och ja, det sker i Maj men så självisk kan jag inte vara att jag behåller honom tills dess om han egentligen inte mår bra. Innan Tequila dog hade jag lärt mig att känna ett lugn över att Martinis liv är på nedräkning, men efter att jag förlorade henne så har det kännts ännu jobbigare att tänka på att Martini också snart lämnar mig.
Jag vill inte vara en av dem som lät min hund gå för länge men samtidigt vill jag inte känna att jag inte gjorde allt jag kunde för honom.
Nästan milen
Igår gick jag långpromenad med hundarna, jag ville kolla efter vettiga vägar att träna drag på men det gick inte så bra, hittade ingen runda som inte hade små stigar på vissa ställen. Eftersom jag är så satans enveten så vill jag aldrig vända så det blev en lång tur på 2 timmar och 40 min, snacka om att jag var trött efteråt! Jag älskar att njuta av skogen och att gå ensam är inga problem alls, så härligt att bara höra hundarna och naturen. Hade med mig kameran så blev en del bilder också :-)
Alla däckade i soffan efteråt och när Johan kom hem undrade han vad jag gjord med dem för alla var fortfarande så trötta :-P På kvällen märkte jag dock att Martini blivit lätt halt på höger fram, och han är fortfarande lika halt. Jag har bara misstänkt hur illa hans leder är innan men nu har jag även sett vart gränsen går. Antagligen gick jag över gränsen rätt mycket nu också, hans gräns kanske går vid 1,5 timmar max. Nu börjar jag såklart fundera på hur jag vill att han ska må sina sista år, jag vill inte ångra mig efteråt att jag lät honom gå för länge. Men hur mycket tycker man är ok? T.ex. hur många fler tänder får han tappa? Hur mycket ska man behöva korta ner promenaderna innan han blir halt? Hur stel får han bli? Ska han behöva börja gå permanent på smärtstillande?
Jag känner att det är dags att bestämma mig för vad jag anser är rätt mot honom, förhoppningsvis dröjer det länge än innan det kommit så långt.
Fått jobb :-)
Har inte varit så bloggsugen på rätt länge så kände mig lite tvungen att blogga idag. Jag har äntligen fått ett jobb! Visserligen bara på 25 % men det är mkt bättre än 0, jag är personlig assistens åt en äldre kvinna som är rullstolsbunden och trivs jättebra. Det är väldigt mycket nytt att lära sig men det går åt rätt håll.
Såg att senast jag bloggade var det om att jag börjat med Poledance och det är verkligen jättekul! Vissa saker är jag verkligen värdelös på, antagligen för att jag inte riktigt vågar fullt ut och även för att jag inte är tillräckligt stark. I måndags var jag rätt trött i musklerna redan innan träningen för jag hade jobbat i 5 dagar innan, när man inte har jobbat på så länge så blir man rätt trött efter 5 dagar :-P
Jag skrev tidigare att jag skulle bli medryttare till en häst som heter Nalle men det stämde inte riktigt, samma vecka provred jag ett jättemysigt Engelskt Fullblod, Bulls Eye, och jag blev medryttare till honom istället för han passade mig bättre. Men med min vanliga otur så hann jag bara rida honom 3 gånger innan han tragiskt dog i tarmvred. Så efter det skrev jag en annons på hästnet.se om att jag sökte medryttarhäst runt Borås och otroligt nog fick jag 2 svar redan dagen efter. På Torsdag ska jag åka till en gård med Islandshästar för att provrida och jag hoppas att det är bra hästar och att ägaren tycker om mig :-)
På hundfronten har det inte hänt så mycket alls, har tränat lite agility och så smått börjat träna in lydnadsapporten med Tequila, tar det i babysteps men går framåt iaf :-) Hon har mognat lite mer så hon är mkt lättare att träna med än innan. Martini har varit och simmat för att hålla igång lilla gubben och till helgen ska han få springa 1 hopplopp på Kungstenshoppet, han kommer antagligen vara helt nipprig innan start och jag kommer njuta av varenda sekund! Sprite ska tävla hopp2an så hoppas på att jag kommer ihåg allt jag måste tänka extra på pga hans handikapp. Borde skriva en lista att ta med mig in på banvandring så jag inte glömmer av sånt, ex att han är "helblind" efter tunnlar, m.a.o. man kan inte lita på att han ser rätt hinder efter en tunnel om man inte visar honom riktigt tydligt. På Fredag åker iaf jag och mamma till Jennie och Vivvi för att hjälpa till med förberedelserna inför tävlingen och så bor vi där över helgen, så härligt med bra vänner men samma intressen.
Martini i bassängen <3
Martinis operation imorgon
Imorgon ska lilla gubben operera bort några tänder, förhoppningsvis inte så många. Han luktar verkligen död i mummen och det ser inte alls bra ut så ska bli skönt att han det ska fixas. Undrar bara vad jag ska göra i Göteborg imorgon förmiddag några timmar medan jag väntar på att få hämta älsklingen?
Pensionera Martini
Har tänkt ganska mycket på Martinis karriär och när det är dags att lägga av med agility för hans del, nu har det börjat klicka i hans leder och efter rådfrågan med veterinär så har jag bestämt mig för att han ska bara köra dom tävlingarna han redan är anmäld till och sedan får han bara träna lite ibland som agilitypensionär. Drag ska han inte heller fortsätta träna, det är påtok för påfrestande för honom. Däremot ska han fortsätta träna lydnad, freestyle och kanske lite vallning, om jag hittar några får att träna på vill säga.
Jag är grymt nöjd med hans karriär, champion i både hopp och agility, SM 4 år med 1 lag-silver och en massa fina lopp ihop. Och med tanke på att han var min första hund och jag bara var 11 år när jag fick honom så måste jag bara säga att jag är jättenöjd! Min älskade lilla gubbe <3
Martini 9 år!
Älskade lilla Martini fyller 9 år idag!
Tänk att min allra första hund fyller 9 år redan! Minns när vi var och tittade på honom för 8,5 år sedan, den försiktiga långbente unghunden som skulle komma att bli mitt allt. Martini är en underbar hund som alltid varit min bästa vän. Vi har lyckats med en del han och jag, Champion i både agility & hoppklass, SM 2009, 210, 2011 (placering 7) och 2012 (ind + lag), vi har tävlat i Sverige och Danmark, varit strax utanför reservplats till landslaget, kommit 2:a i freestyle klass 1 på U-SM 2008 och självklart en massa som inte har med tävling o göra.
Martini du är bäst och matte älskar dig! <3
Tänk att min allra första hund fyller 9 år redan! Minns när vi var och tittade på honom för 8,5 år sedan, den försiktiga långbente unghunden som skulle komma att bli mitt allt. Martini är en underbar hund som alltid varit min bästa vän. Vi har lyckats med en del han och jag, Champion i både agility & hoppklass, SM 2009, 210, 2011 (placering 7) och 2012 (ind + lag), vi har tävlat i Sverige och Danmark, varit strax utanför reservplats till landslaget, kommit 2:a i freestyle klass 1 på U-SM 2008 och självklart en massa som inte har med tävling o göra.
Martini du är bäst och matte älskar dig! <3
Apporteringsträning i köket
Fick ett infall att jag skulle träna lite apportering med Martini när alla andra hundar var ute i rasthagen (Martini tycker det är onödigt att gå ut). Tog fram en liten fleecetrasa och godis och satte mig på köksgolvet. Än så länge har Martini lärt sig att hämta trasan och sikta på min utsträckta hand för att lämna över den. Idag ville jag utmana honom och försöka komma så långt att han kan stanna framför mig i ca 1-2 sekunder innan jag tar trasan och han fortfarande håller i den. Vi har 2 saker som vi måste arbeta bort, dels att han tuggar något hysteriskt och att han tror att man ska använda både framtassar och nos när man lämnar fram trasan. Han har väldigt lätt för att använda sina tassar och tydligen så uppmuntrade jag detta när jag lärde in att sikta på min hand. Men han är väääldigt söt när han flyger omkring med trasan i munnen och tycker att han är duktigast i världen och väntar på att matte ska förstå det också och ge honom godis. Mot slutet av passet, ca 10 min, klarade han faktisk att hålla trasan ungefär 1-2 sekunder utan att tugga och stillastående, väldigt nöjd med honom. Jag försökte använda klicker men gav upp när jag upptäckte att jag behövde en hand till för den uppgiften.
Detta berömde jag när jag lärde in apport, får jag skylla mig själv för att han använder tassarna eller? :-p
Klar för SM 2012
Kom på att jag inte har skrivit här att jag och Martini nu är klara för agility SM 2012!! :-D Mamma var i Tidaholm i helgen och tävlade med Zingo, jag var inte med för jag var med min pojkvän hela helgen. På Lördagen lyckades hon efteranmäla Martini till Söndagens klasser, men eftersom jag inte kunde åka dit frågade vi Elin Fahlgren om hon ville tävla med Martini. Hon tyckte det lät kul och fan va bra hon gjorde det! Hon har aldrig kört med Martini innan och ändå lyckades hon ta en 5e och en 6e plats med SM pinnar i båda klasserna! Så himla grym är hon!! Nu vet jag absolut vem jag har som reserv om jag skulle bli skadad eller sjuk. Tack bästa Elin! Även om jag säkert hade fixat sista pinnen själv, men ändå ;-P
Älskade Martini <3
Tränade apport i köket efter frukosten med Martini. Tack vare Elin Åström kan Martini nu lämna apporten (en fleecetrasa) i min hand och inte spotta ut den 2 meter framför mig. Det roliga är att när han kommer med apporten kastar han med huvudet och slänger med frambenen, ungefär som spansk skritt . Det är vid sådana tillfällen som jag påminns om hur mycket jag älskar honom. Jag har levt med honom i 8 år, vi har gjort så mycket ihop och jag säger det igen, jag bara älskar honom!<3
Cykelträning med Martini
Tog med Martini ut för en motionsrunda med cykeln. Länge sen bara han och jag gjorde något tillsammans så var riktigt härligt, jag vet exakt hur han fungerar och han vet vad jag vill av honom. Blev lite ruscher men mest jämn och lugn trav. Jag hade inte pumpat ordentligt med luft i bakdäcket så blev rätt tungt för mig men bara bra, då får jag lite träning också ;) Nu ligger Martini under köksbordet och sover och jag ska fortsätta plugga.
Martini har borelia
Nu vet jag äntligen vad som är fel på Martini efter alla dessa veterinärbesök. Svaret på boreliaprovet var positivt. Låter väldigt konstigt att jag är glad över att älsklingen har borelia men vi trodde ju ett tag att han hade en hjärntumör. Han har väldigt mycket antikroppar så han har börjat bekämpa borelian på egen hand.
Har inte blivit att jag gjort något med hundarna idag, mer än morgonpromenaden förstås. När jag kom hem var Emmie ute och gick med dem och det var redan mörkt när hon kom hem igen. Lagade mat istället, ugnsbakad falukorv, potatis och vitsås. Och sedan hämtade jag och Rickard en halv pall pellets till pannan, pappas firmabil såg ut som vanligt bak i skåpet, alltså vääldigt stökigt :P
Har inte blivit att jag gjort något med hundarna idag, mer än morgonpromenaden förstås. När jag kom hem var Emmie ute och gick med dem och det var redan mörkt när hon kom hem igen. Lagade mat istället, ugnsbakad falukorv, potatis och vitsås. Och sedan hämtade jag och Rickard en halv pall pellets till pannan, pappas firmabil såg ut som vanligt bak i skåpet, alltså vääldigt stökigt :P
