Nästan milen
Igår gick jag långpromenad med hundarna, jag ville kolla efter vettiga vägar att träna drag på men det gick inte så bra, hittade ingen runda som inte hade små stigar på vissa ställen. Eftersom jag är så satans enveten så vill jag aldrig vända så det blev en lång tur på 2 timmar och 40 min, snacka om att jag var trött efteråt! Jag älskar att njuta av skogen och att gå ensam är inga problem alls, så härligt att bara höra hundarna och naturen. Hade med mig kameran så blev en del bilder också :-)
Alla däckade i soffan efteråt och när Johan kom hem undrade han vad jag gjord med dem för alla var fortfarande så trötta :-P På kvällen märkte jag dock att Martini blivit lätt halt på höger fram, och han är fortfarande lika halt. Jag har bara misstänkt hur illa hans leder är innan men nu har jag även sett vart gränsen går. Antagligen gick jag över gränsen rätt mycket nu också, hans gräns kanske går vid 1,5 timmar max. Nu börjar jag såklart fundera på hur jag vill att han ska må sina sista år, jag vill inte ångra mig efteråt att jag lät honom gå för länge. Men hur mycket tycker man är ok? T.ex. hur många fler tänder får han tappa? Hur mycket ska man behöva korta ner promenaderna innan han blir halt? Hur stel får han bli? Ska han behöva börja gå permanent på smärtstillande?
Jag känner att det är dags att bestämma mig för vad jag anser är rätt mot honom, förhoppningsvis dröjer det länge än innan det kommit så långt.
Kommentarer
Trackback
